Katten Mads kom till oss en vinterdag i början av 2010. Han hade bestämt sig för att han passade in i vår lilla flock.
Amber, som då var 10 år var vårt enda husdjur. Lilla Medea hade gått bort dryga halvåret innan och vi väntade otåligt
på att lilla Belizza skulle komma till världen.
Mads matte hade gått bort av ålder och bodde nu i väntan på nytt hem hos min sons svärmor. Där fanns det redan två
katter som han inte kom överrens så värst bra med.
Vi hade träffat Mads vid ett tillfälle på självaste julafton några månader tidigare, då hans matte Ingrid fortfarande levde.
Jag blev mycket förtjust i honom och hans rättframma sätt att spänna blicken i mig.
Minns att jag sa till honom: - "Du var mig en fin katt! Du skulle kunna få bo hos mig! Jag har alltid önskat mig
en röd kattpojke!"
Sagt och gjort, när Mads behövde ett nytt hem kom han hit. Jag hade öppet på andra våningen för att vädra
sängkläder. Mads försökte klättra in...
Sen jag öppnade dörren för honom har han inte lämnat oss. Han lever ett härligt fritt kattliv. Han har tagit på sig
det stora ansvaret att begränsa antalet vattensorkar i träsket utanför.
Hundarna och katten verkligen älskar varann. Trots att Amber var tio år och aldrig umgåtts med katter annat än
att jaga dem från tomten har de nu stor behållning av varann. Belizza är fostrad av honom och uppträder på kattmanér
allt som oftast.