Raspresentation




Briarden är en vall- och vakthund. Den hör alltså hemma bland brukshundsraserna och
ställs ut i Grupp I: Vall-, Boskaps- och Herdehundar.
Briardens hemland är Frankrike, där den fortfarande används i vallningsarbete.
Vallningsegenskaperna gör den lojal och trogen sin flock, med utpräglad revirinstinkt.
Det är en ”stanna hemma”-hund som sällan har intresse av att ge sig av på egna
äventyr.
Samtidigt är den en livlig och aktiv hund, som bör bo med en familj som kan och vill ge
den utlopp för energin.

Briarden mognar sent jämfört med många andra raser; det ställer krav på tålamod de
första åren parat med tydligt ledarskap.
En briard mår bäst av att få delta i familje-gemenskapen;
den är också lätt att ha med överallt eftersom den smidigt anpassar sig till de flesta
situationer.

Behöver arbeta
Eftersom briarden är en brukshund behöver den få arbeta, både fysiskt och psykiskt.
Den gör bra ifrån sig i lydnadsdressyr, i alla bruksgrenarna, likaväl som
bevakningshund eller räddningshund.

Mer lättskött än de flesta tror
Den långa briardpälsen kan ge intryck av en svårskött hund. Men så är det inte.
En vuxen briard behöver bara få sin täta och gethårstorra päls genomborstad rejält en
gång per vecka. (När valpullen lossnar kan det vara lite besvärligare). Pälsen ska varken
trimmas eller klippas. Briarden fäller inte heller hår; de döda hårstråna lossnar vid
genomborstningen. Inte heller drar den in lika mycket skräp som man kan förledas att
tro. Om pälsen har rätt kvalitet stöter den ifrån sig smuts. Därmed räcker det med bad
och schamponering några gånger per år.

Så här ser en briard ut
Briarden är en kraftfull, rustik och rörlig hund.
Hanar är 62-68 cm över manken, tikar 56 – 64 cm.
(Minimåttet får inte underskridas, maximåttet får vara + 2,5 cm).

Huvudet ska vara kraftigt, med markerad pannavsats och försett med hår som bildar
skägg, mustasch och ögonbryn som skuggar ögonen. Kraftig, fyrkantig nos, med svart
nosspets. Tänderna ska vara vita och med saxbett. Ögonen är stora, mörka och runda
med lugnt, intelligent uttryck.
Öronen är högt ansatta, medelstora och hängande samt står ut något från huvudet.
Kraftig, muskulös nacke, rak rygg, något sluttande kors. Svansen är lång, väl behårad
och med uppåtböjd svanstipp, så kallad herdekrok. Raka framben och välvinklade
bakben. Kraftiga tassar med väl samlade tår; svarta klor.

Pälshåren ska vara långa – minst sju centimeter, obetydligt vågiga och "torra som
gethår”. De vanligaste färgerna är svart och viltfärg – fawn.
Men alla enhetliga färger är tillåtna utom vit och många nyanser förekommer.
Fawn charbonné är fawn som är svärtad, eller sotad (så kallad charbonnering) framför
allt på områden som huvudet, öronen och längs rygglinjen.
I utställningssammanhang föredras oftast mörka nyanser inom varje färg.

START